shit happens.

Hey.
Ush, blä, fy vad sjuk jag har blivit! Jag kan knappt andas med varken munnen eller näsan!
Idag får vi besök av våra gammla sthlm friends, jag tror dom ska fira pappa lite snabbt, han fyllde 60 härom tisdagen.
Idag känner jag mig dum. Dum för allt som hände igår. Dum för allt jag fick veta. Dum, dum dum.
Men jag vet endå att det inte var mitt fel, alltså, shit, jag måste typ gå kurser för att skluta skylla allting på mig!
Det kan ju vara så att jag är den endå som är så mogen som lägger ansvaret på mig, för att slippa den oändliga tystnaden, den som brukar uppstå när man får skiten på sig. Den är komplicerad.
Tystnad. Tystnad är nog det bästa och det sämsta jag vet. Tystnad är bra när man vill vara själv, eller på lektioner.
Tystand är dåligt när man försöker säga något men det inte kommer ut. Eller när man ser på någon att den försöker säga något men det bara blir tyst. Tystnad, smärta och kärlek är nog samma sak om man tänker efter.
Eller om jag tänker efter. För mig är de det! Kärlek leder till smärta som leder till tystnad.
Jag är sååå dramatisk :)!

Pusshej leverpastej!