fake nostalgi
jag har svårt att tänka..tänka mig tillbaka när jag var en vecka gammal, då allt startade. det blir suddigt, nästan som den suddighet som uppstår sekunderna innan man förlorar medvetandet. det har hänt några gånger. när jag var 8,9, till och med 10 började allt bli klarare. det var då inte ur mina ögon jag tittade. det var ur hatets, det svartas. jag vill se det, jag vill röra det, skrika åt det, be det dra åt helvete, men hatet står i vägen. styrkan hatet kommer med är för starkt, och jag är för svag. men jag ska jobba på det, jag skall bekämpa de onda, de som gör mig ont i själen med min svaghet, inte för att visa att jag är sårbar, utan att jag är mänsklig. det är nu, jag ska stå på mina egna styltor. utan stödhjul. ingen haklapp. bara med den kniven i hjärtat du lämnat, och din envisa till tunga.
Kommentarer
Trackback
